19 October 1864?C21 August 1915  Related Paintings of Thomas Pakenham :. | The Battle of Ballynahinch on 13 June by Thomas Robinson,the most detailed and authentic picture of a battle painted in 1798 | The Royal Exchange | The rebels executing their prisoners on the bridge at Wexford | Cruikshank-s grim picture of the scene at Scullabogue barn,Country Wexford on June 5 | Rebels dancing the Carmagnolle in a captured house by cruikshank |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Niccolo Cassana
Italian , 1659 - 1714 was an Italian painter born in Venice and active during the late-Baroque. He trained with his father, Giovanni Francesco Cassana, a Genoese painter, who had been taught the art of painting by Bernardo Strozzi. He painted a "Conspiracy of Catiline" for the Gallery at Florence. Having painted portraits of the Florentine court, and also of some of the English nobility, Nicoletto was invited to England, and introduced to Queen Anne, who sat to him for her likeness, and conferred on him many marks of favour. He died in London in 1714
Pierre Edouard Frere
(1819-1886), French painter, studied under Hippolyte Delaroche, entered the cole des Beaux-Arts in 1836 and exhibited first at the Salon in 1843. The marked sentimental tendency of his art makes us wonder at John Ruskin's enthusiastic eulogy which finds in Frere's work the depth of William Wordsworth, the grace of Joshua Reynolds, and the holiness of Fra Angelico. What we can admire in his work is his accomplished craftsmanship and the intimacy and tender homeliness of his conception. Among his chief works are the two paintings, Going to School and Coming from School, The Little Glutton (his first exhibited picture) and L'Exercice (in the 19th century this work was in John Jacob Astor's collection). A journey to Egypt in 1860 resulted in a small series of Orientalist subjects, but the majority of Frere's paintings deal with the life of the kitchen, the workshop, the dwellings of the humble, and mainly with the pleasures and little troubles of the young, which the artist brings before us with humor and sympathy. He was one of the most popular painters of domestic genre in the middle of the 19th century.